Rytmik
Rytmik är musik och rörelse. Det är en musikpedagogisk metod där utövaren upplever, lär och förstår musik genom rörelse och rörelse genom musik. Rörelsen är både inlärningsredskap och uttryckssätt. Metoden vilar på att man använder sig av flera sinnen och uttryck för att förankra den musikaliska förståelsen både praktiskt och teoretiskt.
Rytmikundervisning kan innehålla många olika moment inom dessa tre områden:
- rytmiskt gehör (metrik)
- harmonik, tonalitet och melodik (solfège)
- improvisation – i både rörelse, spel, tal och sång.
Hela kroppen är vårt instrument. Vi arbetar med rörelsekomposition och rörelseträning, formlära, spel på olika instrument och samspelsövningar, kroppskännedom, andning, avspänning och massage, sång- och danslekar med mera. Rytmikundervisning sker oftast i grupp. Dynamiken som uppstår i en rytmikgrupp främjar lärandet. Rytmik är en pedagogik för alla musikstilar och genrer. Det finns rytmikgrupper för alla åldrar; allt ifrån spädbarnsrytmik till grupper för professionella musiker. Målet är att låta individen utveckla sitt eget konstnärliga uttryck, sin initiativförmåga och musikalitet.
Rytmiken är i första hand en musikpedagogik, men arbetssättet skapar fler erfarenheter och kunskaper. Det är inte ovanligt att använda rytmik för lärande inom andra ämnesområden.
Rytmikens historia och utveckling
Vid nittonhundratalets början fanns många idéer för att reformera pedagogik i allmänhet. Några år tidigare, i Schweiz, hade Emile Jaques-Dalcroze påbörjat sin utveckling av rytmikmetoden. Jaques-Dalcroze var kompositör, musiker och pedagog. Hans metod fokuserade på att använda rörelse och konstnärligt formande uttryck för att träna och utveckla den musikaliska uttrycksförmågan och gehöret.
Efter hand fortsatte Jaques-Dalcroze sitt arbete med rytmikmetoden i samarbete med sina nära kollegor på musikkonservatoriet i Genève. Rytmiken bidrog med nytänkande inom musikundervisningen som tidigare fokuserat på teknisk färdighet i instrumentspel och sällan tillät deltagarna att öva på sin egen musikalitet. Till Jaques-Dalcrozes skola i Hellerau, och senare i Genève, kom människor från hela världen för att studera rytmik. Metoden spreds vidare och fortsätter än idag att utvecklas med varje utövare.
Jaques-Dalcroze påverkade många andra reformpedagoger och konstnärer under sin samtid. Rudolf Laban, K S Stanislavskij, Zoltán Kodály är exempel på några av dem. Idag finns rytmiklärarutbildningar i flera länder runt om i världen.
Viktiga pionjärer för rytmikens utveckling i Sverige var bland andra Anna Behle, Karin Fredga, Paula Müntzing, Elsa Österling, Gerda von Bülow, Dagmar Wide-Unterkircher, Ebba Burton, Greta Hause. Flera av dem startade egna skolor. 1960 började Svenska Dalcroze-seminariet i Stockholm utbilda rytmikpedagoger i privat regi, 1961 startade rytmikutbildningen vid Malmö Musikkonservatiorium och i Göteborg fanns rytmikämnet på musikhögskolan från slutet av 60-talet. Sedan slutet av 1970-talet finns utbildningar och kurser på de statliga musikhögskolorna i Sverige.
Rytmik idag
Du hittar rytmik i läroplanerna för förskola, grundskola och fritidshem, både i värdegrundskapitlen och i kursplanerna. På gymnasiet finns rytmik som en egen kurs inom det estetiska programmet. På ett par folkhögskolor i Sverige kan elever studera rytmik i grupp och som huvud- eller biinstrument. Musikhögskolor och lärarhögskolor ger kurser och utbildning i rytmik inom sina lärarprogram, men även som fortbildning. Kulturskolor, studieförbund och kyrkor erbjuder rytmik för barn och unga på många platser i landet.
Många verksamma rytmiklärare använder rytmikpedagogik i annan verksamhet än den rent musikpedagogiska eller som en grund för sitt konstnärliga arbete.